n11kk1

Torsdag och jag är i skolan. inte så kul precis, men som tur är har jag fått min praktikplats nu, på ABK.
Blev så jävla glad när jag ringde dem och dem sa att jag kunde komma, äntligen slipper jag skolan.

Funderar allvarligt på att gå nu, jag troro inte ens min lärare vet om att jag är i skolan, hon har inte kollat till mig en enda gång :s Ja ja kan stå ut en timme till, sen sticker jag.


Igår funderade jag väldigt mycket på saker jag har upplevt. Jag kom fram till att jag har en massa underbara minnen från förr. Visst man ska inet tänka tillbaka för mycket, men ibland ger jag faktiskt mig själv tillåtelse till det, att minnas mina underbara minnen. För jag har lärt mig att man kan inte leva på sina minnen utan man måste skapa nya.
Igår tänkte jag faktiskt mest elin. Elin och jag var bästa vänner från 7-1 vi var oskiljaktiga. ingen kunde skilja oss åt, trodde vi. Men som sakt man måste gå vidare, men ibland tänker jag att det var synd att det slutade såhär, för vi hade väldigt roligt tillsammans och det kna jag skna iblan. Jag kunde berätta allt för elin hon visste allt om mig och jag visste allt om henne. Men vi kom till en punkt där det tog stop av olika anledningar behöver juh inte gå in på det. Men om du nu läser detta elin, tack. Tack för att du ville vara min vän och stöttade mig. Jag kommer alltid minnas dig.
Allt detta tänkte jag på igår endast på grund ut av att jag hittade en lapp som hon skrivit till mig för väldigt länge sen.
- Hej Nissi! Jag vet att du älskar mig och jag älskar dig med. Vi kan älska varandra tillsammans. JA! puss till dig/ Blondin

 Haha herre gud, jag hade nästan glömt att vi kallade henne blondin innan, hon har förändrats så mycket sen vi skildes åt. Förr var hon blond, söt och busig och tog livet så väldigt lätt. Nu är hon brunhårig, mer allvarlig men fortfarande busig på sitt eget lilla vis.


När jag tänkte på elin började jag tänka på malin och sara med. Malin och Sara umgicks jag alltid med förr, var jag inet med elin var jag med sara och malin. vi hade så roligt tillsamman. Men saker förändras människor växer från varandra, tar olika vägar i sitt liv. och det är just det vi gjort.

Jag kom fram till att jag har fått så många nya vänner, vänner osm jag aldirg trodde jag skulle kunna tänka mig att umgås med innan. Men jag har även många "gamla" vänner kvar med som Amanda, oscar, tim visst jag umgås inet så mycket med dom längre och det är synd, men vi kanske med har börjat att ta olika vägar på färden till vuxenlivet. Men jag kommer alltid ha mina vänner kvar i hjärtat trots att vi inte längre träffas.

Tänkte väldigt mycket igår, på allt som jag varit med om. Vilket psykfall jag var förr, hur jag uppförde mig osv. det är skrämmande hur en person kan förändras så mycket som jag gjort igentligen. Men samtidigt långt långt inne i mig själv är jag som jag var förr, bara det att jag inet tillåter mig att slappa främ det längre. Men ibland brister det för mig och jag släpper fram det. Om det bara så är för en liten stund får jag ångest över dte, för jag vill verkligen inte  bli som jag var förr.

Som ni kanske mäsker har jag många tankar i mitt huvud just nu, både bra och dåliga. Och jag evt inte riktigt om det är så bra för mgi att ha det.Men det lär jag få reda på senare, längre fram i mitt liv. För som sagt livet går vidare, världen går inte under bara för att man gjort bort sig nån gång, för att man blivit dumpad, för att man mist sin bästa vän, visst det kanske känns så just då. Men det enda man kan göra är att ta lärdom av det. Det är så en människa utvecklas, det är så man finner sig själv. Livet är inte alltid en dans på Rosor, kvittar hur rik, vacker eller smart man är.