081011
Fan vad jag hatar dig! Igentligen, jag avskyr dig så mycket, förstår inte ens varför jag blir så upprörd när du ska hålla på att bråka hela tiden, skärp dig förfan. Vi har känt varandra i fyra år. Vår vänskap funkar inte längre igentligen, för vi har sagt så många gånger att vi ska skärpa oss, vi ska förändra oss, vi ska mogna. Har vi gjort det? Nej, vi har inet gjort ett skit av det. Vi är båda av samma jävla skit krut. Det är nog därför vi är ovänner titt som tätt och sen blir vi vänner igen. Herre gud att jag ens orkar skriva ner detta. Men det kanske är just det som behövs, jag kanske behöver avreagera mig skriftligt istället för att skrika och gorma åt dig. Nu när jag tänker efter känns faktiskt detta sätt mycket bättre. Jag sitter i ett klassrum aldeles själv och tänker på allt ont du har gjort mig dessa fyra det är inte värt detta. Mitt liv är inte värt att du ska förstöra. Så mycket ont du har gjort mig på dessa år så mycket ont kan man inte ens göra en människa på ett helt liv.
hope you feel allright.
I hope you sleep ok.
I hope the bugs all bite
And you rot away.
I hope you crash your car.
I hope you don't get far
I hope your asking why ...
you gotta die, yeah.
And when you run and hide
You suck on misplaced pride.
I hope you hate this shit!
I hope your clothes don't fit!
I hope you're all alone,
I not your stepping stone.
I hope you asking why...
you gotta die, yeah
Kommentarer
Trackback
