n11kk1

Nu är det dags igen, samma gamla visa som alltid, jag börjar fundera på hur jag ska kunna förstöra detta. Jag vill men jag vill samtidigt inte. Jag vill känna men samtidigt inte. Jag vill vara men samtidigt inte. Ja det går inte att förklara, det går inte, ni kommer ändå inte förstå¨. Det är bara det... ja jag  vet inte. Det enda jag vet nu är att jag kommer förstöra detta.

Varför är det så att känslor skrämmer mig? Varför gillar jag inte kännslor? Jag gillar inte folk som uttrycker sina känslor eller gråter eller vad som helst. Det är nog bara för att jag själv är så värdelös på att visa mina känslor för folk. Det tar lång tid för mig att göra det, för jag måste tänka ut allt i minsta lilla detalj, vad ska jag säga ifall det går fel, hur ska jag säga det, vilket tonfall ska jag ha, osv.. Herre gud, varför ska känslor vara så komplicerat, jag gillar inte det.

Jag har så svårt att säga till när jag blivit sårad, jag blir arg istället, jag sörsöker stöta bort människan då, nej usch JAg tror jag har suttit för mycket själv i lägenheten nu, börjat tänka alldeles för djupa tankar. Nej nu ska jag gå ut i solen och handla lite till i kväll.

See you later