n11kk1

Vänner, bekanta, nära, kära,  ja vad är vi? Jag vet inte längre. Jag litar inte på er på samma sätt längre, jag känner inte att jag måste ringa er direkt när det hänt något fantastiskt eller hemskt, och ska jag vara ärlig tror jag inte ni heller gör det. Jag märket det själv, den telefonen är alltid tyst, Det är min andra telefon, mitt andra liv som alltid ringer. Det är kanske så här det ska vara, det kanske inte är meningen att vi skulle vara vänner livet ut som vi trodde. Men jag kommer alltid minnas er, ni var speciella på både got och ont. Vi hade kul ihop. Men ni ver lika väl som mig att det är inte samma sak längre, det är stelt, det är jobbigt, vi har inte så mycket att prata med varandra om, vi vet inget om varandras liv längre. Jag ingår inte i era planer och ni ingår inte i mina planer. Vi ses när vi kan, det vill säga kanske en gång i månaden. Men det kanske är så här det är att bli vuxen?  Men om man inte vill bli vuxen då? Jag hoppas vi kan hitta tillbaka till varandra. Det skulle alltid vara vi E, H, N, P. Alla andraa skulle bara vara människor som var roliga för stundern som vi kunde dumpa sen. Men som sagt saker har förändrats, både till de bra och dåliga. Men ni ska veta jag finns altid här och ni finns alltid i mitt hjärta. Ta hand om er.


Igår var värsta dagen på länge, Några av er vet andra inte. Den dagen började dåligt och blev bara värre och värre....